En vagga till ett nytt liv
Min högt älskade morfar dog när jag var 13 år. Natten efter att han gått bort, vaknade jag av att något stötte till mig, så att jag satte mig upp i sängen. Plötsligt hör jag en röst
som säger: Alla tror att de döda är döda utom de som hör deras röster. Sen har jag levt hela livet med förvissningen att döden bara är en portal till det eviga livet. Än mer har jag haft glädjen
att förmedla de dödas röster till deras efterlevande. De vill ha kontakt med oss. Jag brukar ibland höra deras röster från Andra sidan, som har begått självmord och vill att deras anhöriga ska få tröst
i sin sorg, som är extra svår efter ett självmord av en nära anhörig eller nära vän.
Det finns nämligen en hjälplinje, SPES, (suicid prevention och efterlevandestöd), som har jourtelefon
19-22 varje kväll hela veckan för sörjande efterlevande till dem som begått självmord eller funderar på att begå självmord. Det har tyvärr hänt, men mycket sällan, att den linjen är obemannad p
g a något missöde. Då har jag fått budskap från Andra Sidan om detta. Då kan jag ringa och be chefen för telefonjouren om att hon omedelbart rycker in på linjen som samtalsstöd. De döda vill ha kontakt
med oss för att hjälpa oss. De vill att vi ska kunna känna tryggheten att de fortfarande är med oss i våra liv och att vi kommer att möta dem en gång.
Sist tackade chefen mig speciellt, eftersom
det var en hårt drabbad kvinna som hade ringt hjälplinjen och ingen hade svarat den kvällen. Nu fick hon hjälp.