Min barndomsuppenbarelse om evigt liv

"Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly"

En vagga till ett nytt liv

Min högt älskade morfar dog när jag var 13 år. Natten efter att han gått bort, vaknade jag av att något stötte till mig, så att jag satte mig upp i sängen. Plötsligt hör jag en röst som säger: Alla tror att de döda är döda utom de som hör deras röster. Sen har jag levt hela livet med förvissningen att döden bara är en portal till det eviga livet. Än mer har jag haft glädjen att förmedla de dödas röster till deras efterlevande. De vill ha kontakt med oss. Jag brukar ibland höra deras röster från Andra sidan, som har begått självmord och vill att deras anhöriga ska få tröst i sin sorg, som är extra svår efter ett självmord av en nära anhörig eller nära vän.

Det finns nämligen en hjälplinje, SPES, (suicid prevention och efterlevandestöd), som har jourtelefon 19-22 varje kväll hela veckan för sörjande efterlevande till dem som begått självmord eller funderar på att begå självmord. Det har tyvärr hänt, men mycket sällan, att den linjen är obemannad p g a något missöde. Då har jag fått budskap från Andra Sidan om detta. Då kan jag ringa och be chefen för telefonjouren om att hon omedelbart rycker in på linjen som samtalsstöd. De döda vill ha kontakt  med oss för att hjälpa oss. De vill att vi ska kunna känna tryggheten att de fortfarande är med oss i våra liv och att vi kommer att möta dem en gång.

Sist tackade chefen mig speciellt, eftersom det var en hårt drabbad kvinna som hade ringt hjälplinjen och ingen hade svarat den kvällen. Nu fick hon hjälp.

"Någonstans är vi alltid tillsamman"

Erik Lindegrens ”Arioso”.

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat
någonstans inom oss är vi alltid här och nu
är vi alltid du intill förväxling och förblandning
är vi plötsligt undrans under och förvandling
brytande havsvåg, roseneld och snö.

Någonstans inom oss där benen har vitnat
efter forskares och tvivlares nedsegnade törst
till förnekat glidande
till förseglat vikande
O moln av tröst!
någonstans inom oss
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
speglar jag vårt nära som stjärnans i en dyning
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.

Med vänlig hälsning
inger thörnqvist

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

20.09 | 23:23

Tack, Inger för din fantastiska vägledning in i den mediala världen. Känns bra att tillhöra cirkeln hos dig.

...
31.08 | 12:01

Hej jag har en kurs med seans 18.00, onsd. den 2 sept, 2015.Anmälan 070-1183896

...
25.06 | 13:43

Thanks to you, as well, Anna, It was a pleasure to meet you. Good luck in the future!

...
25.06 | 06:58

Thank you for the reading. It put everything in place and gave me a good oversight. Lots to think and act about, and appreciate your good advice.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS