För några år sen firade jag min födelsedag med goda vänner. En del av dem tillhör nu min spiritualistiska gemenskap, ingridin-spirit. Födelsedagen inföll på en fin vårdag: Jag lyssnade då till min lilla hund, eftersom jag också kan kommunicera med djurandar.
Mina vänner brukar häpna över att mina hundar är så otroligt sociala och går att resonera med. Hundar kan komma ihåg ett visst antal ord. Om de inte förstår
orden, snappar de upp andemeningen i det vi säger. Ofta ger de oss sina svar och man får då skärpa sin uppmärksamhet. Djuren är till för att ge oss kärlek. Det är vår uppgift att ge dem den tillbaka.
De som misshandlar hundar, är andligen lågt utvecklade individer.
När mina hundar uppfattar andevärlden, visar de en klar reaktion, t ex skäller och följer något
osynligt med ögonen. Hundar är utrustade med den fullkomliga tilliten och den ovillkorliga kärleken till oss. Att de står den andliga världen nära, kan bero på att deras förstånd inte är så högt
utvecklat och därför inte har vår dövhet för de höga andefrekvenser, som ligger ovanför de låga energier som finns i den värld vi lever i. Ofta kan man avläsa människors karaktär genom
sin hunds reaktioner. Hundar går inte, som människor, att lura med lock, pock och fjäsk. De står den andliga världen mycket närmare än vi.