Olov Hartmans självbiografi "Brusande våg" skildrar hans uppväxt i en familj inom Frälsningsarmén. Här berättar han
om sin barndoms rädsla för eviga helvetesstraff, obefogad skuldbeläggning, isolering från jämnåriga barn utanför sekten, ständiga flyttningar,
rädsla för att visa sina känslor, strypandet av hans naturliga andlighet och om hyckleriet: Man visste ju inom Frälsningsarmén, att det spökade
i deras lokal i Lidköping men tog naturligtvis inte kontakt
med ett medium för att avlägsna den oönskade andenärvaron.
Denna hycklande förnekelse har inte förändrats i nuläget: Sektledarna är ofta spiritistiskt aktiva, men
medger det inte. En Frälsningssoldat och hans hustru i Ystads Frälsningsarmé tror än idag att ett “spöke”, som heter
Klara bor hemma hos dem och soldaten ger ibland meddelanden från Andra sidan till en evangelist i sekten. Detta har han berättat för en person utanför sekten.
Trots detta varnar han sektmedlemmarna för att befatta sig med spiritism! Trovärdigt?